Annos Ark

Annos Ark

Villkor eller villkorslöst?

UtvecklingPosted by Anno Paananen 2015-12-07 23:33

Vem ställer krav?

Min vilja att ge av det villkorslösa och att i det känna livskraften har fått mig att inse att utan givandet så kväver jag min egen livskraft och liksom självdör.

För mig är givandet en form av liv. Jag ger för att jag vill och utan att jag vill ha.

Jag har så extremt mycket att ge och dela med mig av.

När jag ger så känner jag hur energin flödar och hur jag fylls av en sann känsla i mitt givande.

När och om mitt givande möter motstånd, vilket händer ibland, så lär jag mig förstå och känner hur det blockerar min egen livskraft.

Om ett motstånd finns hos dem jag vill ge så känner jag rätt snabbt en disharmoni inom mig.

Jag känner hur flödet stoppas och en form av kvävning börjar kännas av inom mig. Jag är ingen som tvingar mitt givande på någon utan jag släpper hellre fri. Om jag skulle fortsätta ge och ge någon som omöjligt kan och vill ta emot så slutar det i en form av prestation och krav från mig. Det skulle betyda att jag formar om det villkorslösa till det kravfyllda. Att ge någon som vägrar ta emot är för mig inget villkorslöst givande. Mottagaren är helt fri att tacka nej.

En annan form av kvävning för det villkorslösa givandet skulle kunna vara ifall jag känner att det ”ALLTID” är jag som ger. Det skulle lätt formas till förväntningar om att vilja ha tillbaka. Då blir det krav i givandet och det i sin tur blockerar min kraft som är liv och lust i det villkorslösa.

Nu slipper jag i regel känna det så ofta eftersom jag älskar att ge, men det är bra att veta de gånger mitt givande blockeras. Jag kan lätt känna ifall det är jag som i mitt givande ställer krav.

I det fria givandet känner jag att jag verkligen får allt.

Om jag känner krav från omgivningen på mitt givande och att det finns förväntningar hos dem så är det min egen känsla som formar kraven. Jag blir låst och om jag vägrar att ge i dessa situationer så är det också att vara kravfylld från min sida. Då börjar jag själv ställa krav på mitt eget givande bara för att jag anser att omgivningen har ställt krav. Jag liksom ger igen med samma mynt. Det är min egen känsla av att andra har krav som genererar en form av kvävning hos mig. Flödet i det villkorslösa stoppas.

Det är så lätt att tro att det är omgivningen som ställer kraven, men för mig så är det ALLTID jag som väljer.

Det villkorslösa är bara villkorslöst och kan inget annat vara.

Villkor eller villkorslöst – Lätt jö!

Givandet är givande och vad det är som är givandet varierar. Det kan vara av min tid, lyhördhet, närvaro, sexualitet, beröring, prylar, glädje, skratt, kärlek, ömhet, engagemang, driftighet, tystnad, frihet, TILLIT, lojalitet, ärlighet eller det jag vill ge. Utan att förvänta mig något tillbaka alltså.

Att ge är för mig att dela med mig av det jag är och har – För att jag vill.

Genom att släppa viljan att ha och önskan om att få – Kan jag ge av allt som är jag!

Utan mitt givande så dör en del av mig och den insikten älskar jag!

Woaoow - Tack!



  • Comments(0)//annosark.zentrab.se/#post97